Experiment visar att vilken substans som helst kan magnetiseras till viss del när den placeras i ett externt magnetfält, även om graden av magnetisering varierar. Baserat på egenskaperna de uppvisar i ett externt magnetfält kan ämnen klassificeras i fem kategorier: paramagnetiska, diamagnetiska, ferromagnetiska, ferrimagnetiska och antiferromagnetiska.
Enligt den molekylära strömhypotesen skulle ämnen förväntas uppvisa i stort sett liknande egenskaper i ett magnetfält; emellertid, de observerade skillnaderna i beteende indikerar begränsningarna i denna hypotes. I verkligheten varierar de mikroskopiska strukturerna hos olika ämnen, och dessa strukturella skillnader är den bakomliggande orsaken till variationerna i magnetiska egenskaper.
Paramagnetiska och diamagnetiska ämnen klassificeras som svagt magnetiska material, medan ferromagnetiska ämnen klassas som starkt magnetiska material.
Termen "magnetiska material" avser generellt starkt magnetiska material. Dessa material kategoriseras i mjuka magnetiska material och hårdmagnetiska material baserat på hur lätt de kan avmagnetiseras efter magnetisering. Material som lätt avmagnetiseras är kända som mjuka magnetiska material, medan de som är svåra att avmagnetisera kallas hårdmagnetiska material. I allmänhet uppvisar mjuka magnetiska material låg remanens, medan hårda magnetiska material uppvisar hög remanens.

