Superlegeringar klassificeras traditionellt på tre sätt: efter matriselement, genom förstärkningsmekanism och genom formningsmetod.
1. Efter matriselement
(1) Järnbaserade superlegeringar
Järnbaserade superlegeringar är också kända som värmebeständigt legerat stål. De har järn (Fe) som matriselement, med små tillsatser av legeringselement som nickel (Ni) och krom (Cr). Baserat på deras normaliserande egenskaper kan dessa värmebeständiga stål kategoriseras i martensitiska, austenitiska, perlitiska och ferritiska typer.
(2) Nickelbaserade superlegeringar
Nickelbaserade superlegeringar innehåller mer än 50 % nickel och är lämpliga för driftstemperaturer över 1 000 grader. Bearbetningstekniker såsom behandling av fast lösning och åldring kan avsevärt förbättra deras krypmotstånd, tryckhållfasthet och sträckgräns. När det gäller högtemperaturapplikationer används nickelbaserade superlegeringar mycket mer än järnbaserade eller koboltbaserade superlegeringar. De representerar också superlegeringstypen med de högsta produktions- och konsumtionsvolymerna i mitt land. Nickelbaserade legeringar används för att tillverka komponenter som turbinblad och förbränningskammare för turbinmotorer, samt delar till turboladdare. Under det senaste halvseklet har högtemperaturkapaciteten hos material som används i flygmotorer ökat från 750 grader i slutet av 1940-talet till 1 200 grader i slutet av 1990-talet; detta betydande framsteg har drivit på den snabba utvecklingen inom gjutprocesser och ytbeläggningsteknologier.
(3) Koboltbaserade superlegeringar
Koboltbaserade superlegeringar använder kobolt som matris, med en kobolthalt på cirka 60 %; element som krom (Cr) och nickel (Ni) tillsätts för att förbättra värmebeständigheten. Även om dessa legeringar erbjuder utmärkt värmebeständighet, är deras användning begränsad på grund av knappa globala koboltresurser och bearbetningssvårigheter. De används vanligtvis för komponenter som utsätts för höga temperaturer (600–1 000 grader) och komplexa, extrema påfrestningar under långa perioder - exempel inkluderar flygmotors turbinblad, turbinskivor, varma sektionskomponenter i förbränningskammare och flygmotordelar. För att uppnå överlägsen värmebeständighet tillsätts element som W, Mo, Ti, Al och Co vanligtvis under beredningen för att säkerställa utmärkt värme- och utmattningsbeständighet.
2. Legeringsförstärkningstyper
Baserat på förstärkningsmekanismen kan superlegeringar klassificeras i fastlösningsförstärkta superlegeringar och fällningshärdade (åldershärdade) superlegeringar.
(1) Förstärkning av fast lösning
Förstärkning av fast lösning innebär tillsats av legeringselement till järn-, nickel- eller koboltbaserade superlegeringar för att bilda en enfas austenitstruktur. Lösta atomer förvränger kristallgittret i den fasta lösningsmatrisen, ökar motståndet mot dislokationsglidning och stärker därigenom materialet. Vissa lösta atomer kan sänka staplingsfelsenergin hos legeringssystemet och öka tendensen till dislokationsdissociation; detta hindrar korshalkning, vilket resulterar i legeringsförstärkning.
(2) Nederbördshärdning (åldershärdning)
Nederbördshärdning är en värmebehandlingsprocess där en legeringskomponent - efter att ha genomgått lösningsbehandling och kall plastisk deformation - hålls vid en förhöjd temperatur eller vid rumstemperatur för att utveckla sina egenskaper. Till exempel uppnår legeringen GH4169 en maximal sträckgräns på 1 000 MPa vid 650 grader, och när den används för att tillverka blad kan den motstå driftstemperaturer upp till 950 grader.
3. Materialformningsmetoder
Superlegeringar kan klassificeras genom formningsmetod i: gjutna superlegeringar (inklusive konventionella gjutlegeringar, enkristalllegeringar, riktade stelnade legeringar, etc.), bearbetade superlegeringar och pulvermetallurgiska superlegeringar (inklusive konventionell pulvermetallurgi och oxiddispersionsförstärkta superlegeringar).
(1) Gjutna superlegeringar
Gjutna superlegeringar är legeringsmaterial som används för att producera komponenter direkt via gjutprocesser. Baserat på legeringsmatrisens sammansättning är de kategoriserade i tre typer: järnbaserade, nickelbaserade och koboltbaserade gjutna superlegeringar. Baserat på kristallisationssättet klassificeras de i fyra typer: polykristallina, riktade stelnade, riktade stelnade eutektiska och enkristallgjutna superlegeringar. ⑵ Smide superlegeringar
Dessa är fortfarande de mest använda materialen i flygmotorer, med omfattande tillämpning både nationellt och internationellt; mitt lands årliga produktion av bearbetade superlegeringar är ungefär en åttondel av USA [2]. GH4169-legeringen fungerar som ett utmärkt exempel och representerar den mest använda sorten. I mitt land används dessa legeringar främst för kritiska komponenter som turboaxelmotorbultar, kompressorskivor och oljeslingande skivor. Även om användningen av bearbetade superlegeringar gradvis kan minska när andra legeringsprodukter mognar, kommer de att fortsätta att spela en dominerande roll under de kommande decennierna.
⑶ Nya superlegeringar
Denna kategori omfattar ett brett utbud av specialiserade produkter, inklusive pulvermetallurgiska superlegeringar, titan-aluminium (Ti-Al) intermetalliska föreningar, oxiddispersionsförstärkta (ODS) superlegeringar, korrosionsbeständiga superlegeringar och nanomaterial.
① Tredje generationens pulvermetallurgiska superlegeringar har förbättrad legering, som kombinerar fördelarna med de två första generationerna för att uppnå högre hållfasthet och minskad skadeansamling. Produktionsprocesser mognar och framtida utveckling kommer sannolikt att fokusera på pulverberedning, värmebehandlingstekniker, datorsimulering och pulverskivor med dubbla egenskaper.
② Titan-aluminium intermetalliska föreningar har nått den fjärde generationens utveckling och expanderat mot två distinkta tillvägagångssätt: flerkomponents mikrolegering och höghaltig mikrolegering. Omfattande forskning har utförts av institutioner som University of Hamburg (Tyskland), Kyoto University (Japan) och GKSS Research Center (Tyskland); dessa material används nu inom marinteknik, biomedicin och sportartiklar.
③ Oxiddispersionsförstärkta (ODS) superlegeringar utgör en undergrupp av pulvermetallurgiska superlegeringar, med över 20 varianter i produktion eller utveckling. Kännetecknade av hög hållfasthet vid hög temperatur och låga spänningskoefficienter används de i stor utsträckning i värmebeständiga och oxidationsbeständiga gasturbinkomponenter, avancerade flygmotorer och petrokemiska reaktorer.
④ Korrosionsbeständiga superlegeringar används främst som substitut för eldfasta material och värmebeständiga stål, och hittar tillämpningar inom bygg- och flygsektorn.

